Lönen är vanligaste skälet till att chefer fortsätter stressa

Skulle du byta din lön mot välbefinnande?

Den kvinnliga chefen som jag pratar med säger "det inte går längre". Ändå gör hon inget åt sin situation. Varför? Lönen.

Ja, det är ju inte så att lönen är det första som hon anger som skäl till att inte fatta ett beslut. Ett beslut som kunde förändra att hon ständigt känner sig otillräcklig, sällan glad, sällan avslappnad. Hon berättar att våren bara har bestått av möte på möte där hon är som en maskin, skyfflar undan nya frågor, nya mejl, nya uppdrag och servar alla.

Utom sig själv.

Först frågar jag henne hur många människor som hon ger support. Hon kan knappt räkna, om hon tänker på såväl jobb som privatliv. Sedan vänder jag på frågan och undrar "vem ger dig support?". Då kommer hennes tårar och hon blir tyst av insikten. 

Hon mumlar något om att hon känner sig extremt ensam. Att hon ger av sig själv till 110 procent, varje dag, men sällan känner att någon avlastar.

- Det kostar att ha det så, säger hon med en suck.

När jag undrar vad det är som hindrar henne att göra ett skifte så får hon tänka en stund, men säger sedan:

- Komforten som vi skaffat oss hemma. Tryggheten och vanan i att det kommer in en bra lön på kontot varje månad. Skulle jag byta jobb kommer det ju påverka så mycket....

VI FASTNAR LÄTT I ATT VILJA KOMPENSERA ELLER HELST HÖJA VÅR LÖN VARJE GÅNG VI BYTER JOBB.

Hon är inte ensam. Av de över 200 kvinnliga ledare som jag intervjuat det senaste året säger nästan alla samma sak. Jag vet att jag också började där, i de tankarna. Ska jag lämna min trygga inkomst som chef/jurist för att välja min hälsa? Svaret som kommer till dig är enkelt, men att sedan ta action...det är något annat.

I samband med utmattningen fick jag verkligen rannsaka mig själv och idag är jag så tacksam för den där lavetten som jag fick. För vad finns det för bevis för att det är bättre att ha en hög lön än att må bra?

 Idag finns ingen tvekan. Jag är en så mycket gladare mamma, maka, väninna, syster, dotter. Jag har inte längre några problem med att dela och sprida energi igen. Det ger bara tillbaka, tusenfalt. Som det alltid har gjort.

Men det fanns en tid då varje telefonsamtal (om så från en underbar kompis eller fina syrran) skapade irritation inombords och jag förstod inte varför. Men jag hade inte mer att ge. Batteriet var på 12 procent (fråga dina barn hur länge man kan spela ett spel då...

Det är som på flyget; vi måste sätta syremasken på oss själva innan vi kan ge till andra.

Och när vi verkligen tar oss tid att tänka efter så är det så otroligt självklart.

Everything I do, I do for you - Julia, Lovisa, Sigrid & Andreas

/Josefin.