Detta är FOMO för kvinnliga ledare

Som ledare är du van att leda andra, hålla dig uppdaterad och styra om verksamheten utifrån samtidens krav. Kan man ändå känna FOMO?

Oh yes.

Kvinnan jag pratar med är VD i ett bolag inom techbranschen och trots sin långa erfarenhet och topposition så känner hon FOMO (fear of missing out). Vi kan kalla henne Anna.

- Josefin, jag är så jävla rädd för att jag en dag ska vakna upp och inse att jag har missat så mycket i livet. Jag har alltid strävat efter att ta mig uppåt men det har kostat, säger hon med sorg i rösten.

Anna är ifrån ifrån ensam. Det senaste året har jag coachat, intervjuat och pratat med över hundra kvinnor i samma situation. De jobbar inom allt från HR och kommunikation till industri och offentlig verksamhet.

FOMO ÄR NÅGOT ANNAT NU

Alla bär de samma rädsla; att livet rinner ifrån dem och de har bara upplevt en del av det. Det vill säga den delen där de har utbildat sig, gjort karriär, bildat familj och försökt få ihop logistiken utan att kunna njuta.

Nu är de på lustjakt. Mina klienter vill inte ha FLER saker i kalendern. De vill ha ANDRA saker. De vill alla hitta tillbaka till en känsla av kontroll, lugn och harmoni så att de hinner vara närvarande och inte bara köra på. Uppleva vårluft, slippa krascha in i semestern, ta upp en gammal hobby, vinterbada eller bara vara på platser som ger lycka, glädje och eufori.

Livet känns plötsligt kort när man passerat 45.

När jag började jobba med Anna, Tina, Sandra, Eva, Sara och alla andra härliga klienter som nu har hittat driv, passion och en behaglig livsrytm via coachingen så hade de inte klarhet i vad de behövde. De uttryckte det mest som att allt känns lite kaosigt. Det jag hörde var att de behöver flytta fokus från jobbkalendern till njutbara upplevelser och tid med människor som de älskar. Men det kunde jag såklart inte säga till dem. Man behöver ju själv komma dit. Det är därför coachingens metod är så magisk.

- Du läser mina tankar. Herregud vilken bra fråga, säger Anna efter ett inspel jag gör för att få henne att byta fokus.

Vi pratar om hur länge hon har haft det så här och vad hon menar med att det kostat. Hon berättar om fotbollslägret där hon upptäcker att alla föräldrar känner varandra (hon har ju jobbat när maken kört barnen till träningar), om migrän och läkarbesök som visat att hon fått bestående men av sin stress. Om helgerna när hon längtat efter familjs gemensamma äventyr. Men väl där kryper stressen inombords. Över årsrapporten och den viktiga presentationen som hon vet måste sammanställas ikväll när barnen har lagt sig.

Vi är 6 veckor in i programmet nu. Annas fokus, självförtroende och livsgnista har plötsligt återvänt. tro det eller ej, men det går snabbt. Det gäller bara att få rätt verktyg.

MISSTAGET ATT BARA KÖRA PÅ

Att ständigt vara på väg och aldrig hinna njuta av nuet och reflektera över var vi är just nu i livet - vad gör det med oss? Och hur blir det så?

Min erfarenhet är att det har med vanor att göra. Är du van vid att alltid kunna köra på och alltid har fått kickar av nya utmaningar, projekt, aktiviteter och fått kickar av den uppskattning som andra ger dig för ditt driv är det svårt att se när brytpunkten kommer. När det som tidigare fyllt dig med kraft plötsligt också börjar dra din energi. Så INGENTING är fel.

DU är inte fel. Du har bara ett nytt behov och när den processen dragit igång är lika svårt att se som att barnen konstant växer. Det syns ju bara på kort från förra året.

LÖSNINGEN ÄR INTE ATT JOBBA HÅRDARE

Lösningen är inte att jobba hårdare och tro att DÅ kanske det till sist blir en lucka. För det lugnar aldrig ner sig. Det är bara vi som kan lugna ner vår egen tillvaro.

Lösningen stavas reflektion och fler perspektiv. Men eftersom du alltid kört på så känns det säkert sjukt obehagligt att behöva stanna upp och sitta still en timme. Du tror kanske inte alls att det hjälper. Och det kanske det inte gör för dig. Men för alla mina klienter har det uppenbarligen gett en otrolig kraft.

Om du kan tänka dig att ge dig själv en timmes discoverysamtal så kan jag bevisa att det går att snabbt göra en förflyttning. Jag har ju gjort den själv. Det tar cirka 8 veckor att komma till en ny, inspirerande plats. Jämför det med hur länge du testat din egen trial & errormetod

Välkommen att boka ett gratis samtal, så berättar jag hur du kan få samma resultat som mig & Anna och alla andra ambitiösa kvinnor som ställer höga krav på livet. Inte bara karriären.

https://calendly.com/josefinthedeby/mote-med-josefin-thedeby