Den inlärda stressen

Så här precis i slutet av sommarlovet har hela familjen börjat sova längre på morgonen. Vi (förutom tonårstjejen) brukar vanligtvis ha svårt för det där och det är först strax före skolstart som hela familjen har kommit in i ett slowstartsmood.

Varför är det så?

Jo, såklart vana. Inget annat än vana. Ett inlärt beteende. En stor del av vår stress, vår vana att skynda oss och maxa dagarna eller vår egen kapacitet är ett inlärt beteende. 

VI SKYNDAR OSS REFLEXMÄSSIGT

Det är så lätt för förståsigpåare att säga "man känner väl sin egen gräns". Det är ett annat sätt att säga "skyll dig själv". Vissa människor tycker om förenklade bilder av verkligheten. Det blir lite lättare att navigera i en komplex värld då. SD och Trump är ju specialister på det där, förresten. Tyvärr missar de otaliga perspektiv och på så sätt kommer lösningen bli därefter.

Jag tyckte aldrig att jag stressade. Ordet fanns inte närvarande i min värld för jag tyckte det lät dödstrist. Jag gjorde många saker, både saker som jag ville och som jag inte ville, däremot.

Och problemet som jag upptäckte är att vi inte alltid ens är medvetna om vissa vanor som vi har, som att springa för att hinna med bussen även om nästa går om 3 minuter. Vi gör saker reflexmässigt. Skyndar oss för att det är ett mönster i hela samhället. Till sist sitter det som ett betingat beteende i oss varje morgon.

Allt ÄR faktiskt inte bråttom. Åtminstone inte hela tiden. Men det är kanske först på semestern som vi hinner inse det.

VET DU EXAKT NÄR ENERGIN BÖRJADE SINA?

Nej, såklart inte. Förändringen inte kommer från en dag till en annan. Vi som har upplevt utmattningens skräckfyllda berg och dalbana vet ju att det är stört omöjligt att veta när processen startade. Ansvar för barn, hem, åldrande föräldrar, arbetsuppgifter och medarbetare byggs successivt på och jag som du lägger i en extra växel varje gång en ny "belastning" behöver klaras av och petas in i det redan tajta schemat.

Ja, man blir förvånad när orken tar slut. Ja, man blir jätterädd när hjärnan kollapsar och du inte minns vad maken sa i morse om barnens träning. Ja, obeskrivlig rädsla kramar hjärtat när panikångestattackerna tvingar dig att stanna bilen för att du inte vågar köra vidare.

Men ingen vet när man går över sin gräns. Vi vill ju alla bara göra vårt bästa, finnas för alla och kanske till och med älskar fart. Det kan aldrig bestraffas eller kritiseras - tolerans för våra olikheter är för mig en självklarhet i en mångfacetterad värld.

EN ELLER TVÅ NYA VANOR KAN GÖRA EN MAKALÖS SKILLNAD

Det fina är att det går att inför nya vanor. Men det gäller att välja rätt vana, och bara en i taget om något i kroppen eller tanken protesterar mot att återgå till högt tempo och prestation. Annars faller vi tillbaka i samma ovälkomna mönster.

Att ta sovmorgon året runt lär bli svårt om du som jag är mitt i karriär- och familjeliv.

Men det går att med små steg hitta en mer behaglig livsrytm och skapa utrymme för lust, glädje, välbefinnande och energi.

Låter det som en utopi? Jo förvisso är det svårt att ändra en hel värld, men vi kan börja gräva där vi står och skapa ringar på vattnet. Vill du ha short cuts vet du var jag finns och i höst är du välkommen till mina masterclasser, kurser och community för kvinnor mitt i livet.

It´s all about you. Glöm inte den viktiga personen i ditt liv.

/Josefin