Det kommer att bli värre nu

Förbered dig på att det kommer att bli värre nu. De första fyra till sex veckorna, den akuta utmattningsfasen, är avgränsad i tid, men troligtvis den tuffaste. Men du kommer att veta när den slår på med kraft. Alla känner det på sitt sätt.

Jag funderar på orden som utmattningsspecialisten Orsoyla avslutade med. Vad är det hon menar att jag kommer att känna?

Jag får snart insikt i vad hon menar. 

För mig blir det en darrande brusande känsla i bröstet som utvecklar sig till ett ångestliknande brus i huvudet, om jag ska beskriva känslan rent kroppsligt. Det är också en flimrande film som lägger sig över ena ögat och jag har svårt att se. Hjärtklappning är en annan obehaglig upplevelse som gör sig påmind titt som tätt. Jag tror varje gång att hjärtat ska stanna. Och så är det något med pannan. Det känns som frontalobsdelen har expanderat och är tung. När jag försöker tänka känns det som tankarna är som trögflytande sirap.

Bruset är nog ändå det värsta. Snarast panikartat och jag kan inte räkna antalet gånger som jag messat KBT-terapeuten Rikke i tron att jag ska få en hjärnblödning. När bruset slår på kan jag inte göra någonting men Rikke ger mig ett verktyg som jag från början tycker verkar lite....märkligt. Borde det inte finnas en bättre och mer effektiv lösning så att jag snabbt kan bli frisk? 

- När bruset kommer så sätter du dig bara ner och låter det brusa. Oj, vad det brusar, och nu brusar det visst ännu mer,  kan du tänka. Du vet det är som ångest, kroppen kan inte hålla fast i denna känsla mer än ca 20 min. Jag ska lära dig mer på sikt om hur du kan bryta förloppet. Men inte nu.

Bruset kommer många gånger om dagen det första halvåret. Lite som sorg så kan det blossa upp när som helst. Men framförallt i samband med tankar på jobbet. 

- Vi behöver också prata om att släppa taget, säger Rikke. Jag kommer att ge dig ett uppdrag till nästa gång. När du börjar fundera på jobbet så ska du tänka "Nu tänker jag visst på jobbet, bort med den tanken". Jag vet att det är svårt, men ett knep kan vara att visualisera att den där tanken är ett löv som flyter iväg i en vacker bäck.

Rikke gör allt så enkelt. Avdramatiserar alltid allt vi pratar om. 

Det förstår jag ju inte här och nu, men det där lövet är verkligen den enda lösningen. Och verktyget har jag idag nytta av i så många andra sammanhang när känslo- och tankebrus kör igång av livets olika turer.

                                                                                        §§§

Hon återkopplar därefter till var Orsoyla har sagt. Jag inser att de måste ha varit ett helt fantastiskt team att möta för alla utmattningspatienter på 20:e i Malmö, där de båda tidigare jobbat.

- Minns du att Orsoyla sa att du nu är sjukskriven på obestämd tid? Att din arbetsgivare måste förstå det? En utmattningspatient inte kan ha över sig att hen ska tillbaka till jobbet ett visst datum. 

Hon fortsätter att prata om att min arbetsgivare inte får lov att kontakta mig om det inte är nödvändigt ur sjukskrivningssynpunkt. Rent formella frågor om sjuklön och läkarintyg är ok till exempel. Men arbetsgivaren får inte höra av sig angående hur verksamheten ska bedrivas. Det ligger liksom i överordnades ansvar att ha så god insikt i mitt uppdrag att han kan leda och fördela arbetet i min frånvaro.

- Du ska  från och med nu bara ha en kontaktperson på jobbet. Har du någon på ditt jobb som du känner förtroende för, som du känner att du klarar av att ha saklig kontakt med?

Jag tänker omedelbart på min underbara HR-chef. Hon har varit en av mina bästa debriefers under våren som gått och har förståelse för varför det blivit så här. 

- Ok, då meddelar du henne och din chef att det är hon som håller kontakten med dig. Ingen annan. 

Jag är så innerligt tacksam för Rikkes ord. Jag har aldrig förr känt att jag behöver vara ifred och slicka mina sår som nu. Samtidigt så slits jag sönder av känslan av att vika ner mig. Svika.  Men på kvällen inser jag att jag måste lägga ett mejl till min egen fantastiska ledningsgrupp (upphandlingschef, kommunikationschef, säkerhetschef och kommunjurist). 

Det känns helt sjukt, så egoistiskt och så otroligt jobbigt att skriva att de inte får lov att kontakta mig. Jag har nyss rekryterat dem och nu lämnar jag dem i sticket.